Välkommen hem

Åtta månader har snart gått sen livet skakades om, vändes upp och ner och ändrade riktning totalt. Jag har gått igenom skilsmässa, förlorat det jag hållit kärt och värderat högt, blivit sviken och besviken, tillintetgjord, känslomässigt slagen ur balans, omskakad, tvungen att göra saker som jag då var långt ifrån medveten om jag ville eller inte. Jag har stått kvar, kämpat, slitit mitt hår och hoppats för att till slut ge upp, kapitulera och släppa taget. Jag har älskat, hatat, skrikit, gråtit, skrattat, andats, förvånats, blivit medveten och kommit fram till att jag har en jäkla inneboende kraft.

TACK till mina vänner

De människor som varit mig nära under dessa månader vet vad jag gått igenom, egentligen. De har varit min kraft när jag inte orkat stå på benen. De har varit mina vingar när jag har behövt lyfta för att få distans. De har varit mina tankar när mina har gått vilse. De har varit där på ett sätt som ord inte kan beskriva. Ni vet vilka ni är och ni vet att jag aldrig skulle vara där jag är idag utan er.

Känslomässigt skakad men inte störd

Jag har sörjt, förbannat, saknat, längtat och grävt djupt i mig själv efter svar. När allt som byggts upp under en längre tid raseras på bara några sekunder prövas förmågan att stå stadigt i sig själv. På riktigt. För ett ögonblick trodde jag att jag skulle sluta andas. Men jag noterade att jag ändå orkade tänka att jag ska fixa det här. “Jag ger mig aldrig” blev min devis genom resan från något jag drömt om och byggt upp utifrån en idealbild till något som är mera sant och förankrat i verkligheten.

Det gjorde ont att se sanningen i vitögat

Tro mig. Det finns ALLTID en del i det stora hela som är min att ta ansvar för. Det är aldrig okej att bli illa behandlad, sviken och bedragen men jag tror ändå på att lösningen på den känslomässiga fnurran ligger i att se helheten. Att förstå hur och varför jag kom till den punkt i livet där det jag höll kärt, viktigt och avgörande plötsligt visade sig vara något annat. Den övertygelsen har ökat min kunskap om mig själv och framför allt fört mig ännu närmare den jag vill vara, och är, innerst inne.

Jag hade övergivit mig själv

Det som hände utanför mig var något av en spegling av det jag egentligen hade gjort med mig själv. Jag vill här poängtera att det fanns delar i det som hände i livet som inte hade ett dugg med mig att göra. Som inte var min sak att göra personligt. Det fanns saker jag inte kunde rå på överhuvudtaget där ansvaret och makten låg utanför mig. Kanske var det de delarna som drog upp en djup känsla av maktlöshet inom mig. Jag förlorade mig en stund i fokus på något som gjorde att jag glömde min drivkraft. Mitt uppdrag.

Att vakna till en ny dag och nya förutsättningar var omskakande

Det var som att universum ringde ett “wake-up-call” på röda linjen för att berätta att det var dags att bryta mig ur det som inte längre tjänade mitt uppdrags bästa. Med en käftsmäll landade jag i möjligheten att välja väg. Att stanna upp och ta reda på vad jag egentligen ville göra och vem jag ville vara i detta nu. Röster utifrån tyckte jag skulle gå. Andra förstod att jag stod kvar. I mig vittnade en röst om det som var sant för mig. Oavsett vad åskådare hade att säga om saken valde jag att ta reda på vad som var det rätta. Inte det lätta. Utan det rätta. För mig.

Att stå kvar i kärlek trots svek

Om jag fixar det ska jag en dag föreläsa om det. Med tacksamhet. För saken är den; idag är jag tacksam. Jag har ingen nytta av att vara arg och bitter. Det är inte den personen jag vill vara. Det finns ingen som tjänar på det.

Vad jag vill säga med denna personliga text är att min övertygelse om att människan har den kraft hon behöver, när hon behöver den, har med denna livserfarenhet stärkts in till min kärna.

Om jag någon gång kan hjälpa någon annan att inse sin egen kapacitet och att det kan finnas en djupare eller högre mening med det som sker vet jag att jag har gått igenom detta för att rustas för sådana uppdrag.

Ge aldrig upp om dig själv. Tro på att du har det du behöver inom dig. Och framför allt: låt det som händer i livet visa dig vägen hem i dig själv.

Foton: Ingela Skullman