Självledarskapet och Stubbetid

När jag skrivit om de olika ledarskapsstilar jag upplevt och jobbat under har jag reflekterat över lärdomar och vilka referenser jag har för det ledarskap jag uppskattar, och det jag undviker.

Kort sagt gillar jag ledare som gillar människor, som har en idé om vad som ingår i företagets uppdrag att ta hand om de sina och verka för att arbetsplatsen ska vara en plats där människor kan växa och utvecklas. Jag uppskattar det närvarande, varma och lyhörda ledarskapet som intresserar sig för sin personal på ett medmänskligt plan.

Detta sätt att förhålla sig och stå i kontakt med människor, inifrån själen, präglar mitt tillvägagångssätt när jag jobbar med ledare för och med deras inre och personliga ledarskap, självledarskapet, som i sin tur påverkar och optimerar deras professionella ledarskap. Jag drivs av tanken på att ledarens medvetna val om att se om sitt eget hus bidrar med gott till medarbetare och deras familjer utöver att det gynnar företaget och resultatet på sista raden.

Chefer och ledare som drivs av pengar, materiell framgång och att ”lyckas” på ett yttre synligt plan, enbart, har inget att hämta hos mig.

Jo, när och om det har beslutat sig för att hoppa av den energikrävande karusellen, sätta sig ner och möta sig själv, ta sig själv på ett djupare allvar, och arbeta med att förankra sitt ledarskap på ett mer existentiellt plan som i sig innebär framgång på det personliga och inre planet. DÅ kan de ha nytta av mig och Stubbetid.

Mina tre viktigaste ledord för mitt självledarskap

Närvaro
Trygghet
Tydlighet


Vilka är dina ledord för ditt professionella ledarskap?

När du tagit fram dem kan du ägna en stund (Stubbetid?) åt att förankra dem i din kärna, det jag kallar själen, genom att tillämpa dem på dig själv.

Hur visar du dig själv det du vill stå och gå för som ledare?

Tidigare inlägg i serien Vad är en ledare?