Den manipulativa härskande chefen

Hon gjorde allt för att få bort mig. Hon var min nya närmaste chef som baktalade mig inför mina arbetskamrater, sa en sak till mig och en annan bakom min rygg, bröt upp mitt personalskåp och kastade mina personliga tillhörigheter och levde sitt eget liv utan ledningens vetskap. Det förstod jag senare. Jag hade jobbat där såpass många år, de sista åren som ansvarig över en avdelning, att jag kunde verksamheten på mina fem fingrar. Jag vet inte än idag om det egentligen var det som störde henne.

Istället för att ta vara på befintlig kunskap och kapacitet verkade den nya chefen vilja vara ensam herre på täppan.

Senare, när verksamheten köptes upp, och ny VD var på plats stolpade jag in, lite lätt tilltufsad av den långa utdragna striden för min rätt, för att presentera mig. Jag sa:

“Jag tänker att du har hört ett och annat om mig. Jag kan bara hoppas att du är karl nog att bilda dig en egen uppfattning.”

Här gällde det inte bara mitt jobb. Det gällde upprättelse och råg i ryggen, att stå upp för mig själv. Jag visste vad jag hade gjort (av de anklagelser som kokades ihop mot mig) och det jag INTE hade gjort (då en hel del var rena lögner).

Den nya VD:n var karl för sin hatt. Han ville göra sin en bild av vad det var som rörde runt i den kokande grytan. Han insåg ganska snart vad som var upphov till konflikten han hade för händer och kunde skilja på sak och person, vad som var vad och hur han ville att det skulle fortlöpa. För verksamhetens och personalens skull.

Jag fick mitt jobb tillbaka. Chefen som hade kört sitt race fick gå. Det kändes på ett sätt helt rätt, på ett annat sätt som det serverades ett jäkligt surt äpple eftersom min tjänst innebar att jag skulle vara chef över dem som spridit många lögner om mig. När jag hade fått min rätt valde jag själv att steppa ner. Och då hände något underligt…

DÅ plötsligt var jag hur välkommen som helst av mina gamla arbetskamrater.

Skenheligheten och allt det här “spelet” blev för mycket för att jag skulle vara kvar. Som av en ren händelse var det ett annat företag som hade sina anställningsintervjuer i ett rum som låg i anknytning till min arbetsplats. Jag gick in där och knep den sista platsen.

Sadlade om, klev ner från pumpsen och in ett par sköna arbetsdojjor.

Den nya VD:n på min gamla arbetsplats, som ville ha mig kvar, var ledsen över att se mig gå. Ingen av oss kunde ana att våra professionella vägar skulle korsas igen 20 år senare.


Mina lärdomar

  • Jag var själv mer chef än ledare under mina år som ansvarig för avdelningen. Anklagelserna mot mig fick mig att reflektera över mina egna beteenden.
  • Jag levde ett liv i vad jag kallar “skuggan av mig själv” vilket påverkade och återspeglades på min arbetsplats. Att min situation personligt och privat påverkade hur jag fungerade i mitt uppdrag på jobbet förstod jag först långt senare.
  • Att stå upp för mig själv, att inte tillåta någon trampa på mig som människa, min kunskap, erfarenhet och kapacitet, har gjort mig till den jag är idag. Min egen ledare med medvetna val, förmåga att kunna erkänna när jag gjort fel, och stå för den jag är och vill vara.

Att söka mig till, arbeta för och med ledare som vill människor väl

Tankar och frågor till dig

  • Hur ser det ut på din arbetsplats? Hur VILL du att det ska se ut? Hur kan du bidra till förändring där det behövs?
  • Om du tittar på ditt eget chefs- och ledarskap utifrån – vad ser du då? Vad berättar det om dig? Vad VILL du förmedla och stå för?
  • Vad ÄR en ledare, för dig? Och vem är människan i ledaren?