Jag har arbetat under några olika typer av ledarskap under min yrkeskarriär; Ett där begreppet ”management by fear” ligger nära till hands då det viktigaste av allt var att man gjorde som man blev tillsagd och där man hade ganska lite utrymme för människan bakom yrkesrollen. Ett annat där deviserna och visionerna grundades på en genuin generositet som genomsyrade organisationen, även bakom kulisserna, och där lyhördhet för personalens styrkor och svagheter var framträdande, vilket bidrog till en arbetsglädje och trivsel på arbetsplatsen.

Den tredje ledarskapsstilen lärde mig om hur jag vill vara, som ledare för mitt liv, där själ och hjärta investerades i ett outtömligt arbete för och med individen och människan, dess utveckling och personliga växande, där det helt naturligt förankrades en vilja att göra sitt absolut bästa på jobbet. Ett ledarskap som optimerar människor inifrån och ut.

Stubbetid arbetar genomgående med företagsledarens personliga och inre ledarskap. Och ledarskapets olika aspekter i livets olika områden. Vi behöver vara chefer över våra liv för att föra dem i den riktning som vi vill. I det finns ledarrollen som pappa respektive mamma och självledarskapet när det kommer till hur vi vill leva våra liv. Den professionella rollen, ledarskapet på jobbet, är en viktig del, men ingalunda den enda.

Att vara samma person på jobbet och hemma borde vara en naturlig önskan och något som alla borde sträva efter. När jag möter människor som envist har dragit en tjock gräns mellan jobbet och privat som innebär att de ”spelar” någon annan än den de egentligen är i sin yrkesroll upplever jag att där finns en obalans som är mycket viktig att belysa. Att ”gå in i den professionella rollen” på ett sånt sätt att vi tappar kontakten med kärnan och helheten i oss själva som människor leder till att vi gör det omöjligt att prestera och ge av vår optimal kraft. Därmed inte sagt att man ska blanda ihop jobb, personligt och privat.

Istället för att ta med sitt privata till jobbet kan man jobba på att ta med sig sitt professionella jag hem

Obalanser finns i de flesta människors liv. Hur de påverkar oss beror på hur vi förhåller oss till dem. Även privat, hemma med familj och vänner, fungerar vi som bäst om vi även där är ”professionella” på så sätt att vi undviker att låta våra obalanser blir någon annans problem. Vi kan även privat ha ett förhållningssätt som grundas på att vi var och en tar ansvar för våra känslor, tankar och beteenden på ett moget och självdistanserat sätt. Ett professionellt uppförande, helt enkelt, som grundas på god självkännedom och en vilja att ta hand om det som behövs.

Vem är du på jobbet och vem är du hemma?

Det som händer och sker bakom kulisserna ”känns” i verksamheten. Förr eller senare berörs ledarskapet och människans förmåga att fungera fullt ut av obalanser som kanske inte syns på ytan men som ändå lurar i vassen. Därför är det viktigt att varje chef och ledare själv tar sig kontinuerlig tid för att rensa rent och hantera det som livet helt naturligt innebär. På så sätt kan han eller hon också hjälpa sin personal att ta hand om sina liv eftersom deras liv är en del av dem som människor och därmed som medarbetare.

Att få jobba med en chef som uppriktigt intresserad ställer frågan: ”Hur har du det hemma?” medveten om att där finns saker att hantera bygger förtroende och trygghet. Två viktiga fundament för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Det innebär inte att arbetsplatsen ska vara ett hälso- eller behandlingshem, det innebär bara att det ska vara en plats för människor att vara människor som får möjlighet att fortsätta utvecklas och växa även på ett personligt plan.

Mötet

Mötet mellan ledare och medarbetare är a och o för ett optimalt operativt arbete. När ledaren står helt och fullt förankrad i sig själv och är den han är, hela vägen inifrån och ut, kan han möta vem och vad som helst på ett sätt som får varje människa att känna sig sedd, uppskattad och viktig.