Jag kan! Jag vill! Jag vågar!

I samma andetag som jag stänger ner redigeringsverktygen för att avsluta dagens arbete med att uppdatera texten om personligt varumärke på Stubbetid dyker ett minne upp. En händelse bland flera som påminner mig om vem jag vill vara (och är), hur jag vill uttrycka och leva mitt varumärke inifrån själen och ut. För… för mig är varumärket HELA människan. Inte bara en affärsmässig nisch eller del som är frånkopplad resten av all den kapacitet som människan besitter för att hon är just hon.

Som den dansinstruktör jag var då peppade jag både dansare och människor som jag handledde i personligt växande att våga uttrycka sig mer, tydligare och mer energifyllt. Det har blivit min grej genom mitt sätt att vara och fungera att jag sparkar trötta, blyga och lite tillbakadragna människor i baken för att de ska få fram mer av sin egentliga kapacitet. Varje spark är laddad med den kärlek jag känner för människor och livet!

En av övningarna var att använda orden Jag kan! Jag vill! Jag vågar!

Först bara säga orden. Och höra sig själv säga dem. Hur det kändes i kroppen. Trodde personen på det själv? Om inte så fick hon eller han säga det igen, lite högre, lite tydligare och med lite mera UMPFF!

Till slut var vi ofta hela grupper som tog djupa krafttag inifrån ut för att uttrycka vårt nya mod. Men vad har det med personligt varumärke att göra? Jo. Jag noterar ibland att vi människor ibland förställer oss – för att passa in i rollen vi ombeds fylla, för att godkännas, för att duga och för att vi inte alltid har koll på vilka vi är, vad vi kan och egentligen borde ge mer av. Som de affärsmänniskor vi är.

Affärs-människor. Att vara både och, och allt däremellan bejakar en dynamik som jag ser som ett levande dokument. Alla måste ju inte synas mest, en del är ämnade att jobba i kulisserna och vara så värdefulla som de faktiskt är där. När vi stannar upp och är nyfikna på dem som inte syns och hörs mest, vad händer då?

Sen finns det de företagare som aldrig satt sig ner på sin stubbe och ens funderat på sin egen vision och värdegrund, eller vad deras budskap med sina ledord egentligen betyder för dem. Hur ska de då kunna uttrycka dem? Om man har t.ex. “lattjo lajban” som drivkraft och ledord är det väl rimligt att förvänta sig (av sig själv) att man har koll på vad man menar med det. Hur det ser ut. Hur det ska uttryckas hos just den personen och hennes eller hans verksamhet.

Hjärtat – själen – vision och värdegrund i ett hållbart paket tjänster och produkter.

Vad vill du säga med din verksamhet, egentligen? Vad är det du säljer, i slutändan? Jag säljer Stubbetid. Men det är ju inte hela sanningen. Jag säljer meningsfullhet, kärlek till livet, drivkraft, livskraft och medvetenhet.

Vissa dagar går jag ut till havet eller ut i skogen och ropar “Jag kan! Jag vill! Jag vågar!”

– Ska du med?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + fjorton =