Foto: Ingela Skullman

Jag tänker att du har en inre längtan efter något mer. Att hitta balans inifrån den du är, innerst inne. Att göra skillnad. Att förverkliga det där du går och tänker på.

Du vill ha hjälp att förstå mer om din djupaste drivkraft, ditt inre ledarskap, vad och hur du kan göra för din riktning framåt. Du är nyfiken på vad som håller dig tillbaka, vad du kan släppa taget om och vad du ska fokusera på för att växa i dig själv. Vardagen, måstena, livet, din sysselsättning och du som människa fungerar bättre förankrat i djupare mål och mening.

Du kan vara kvinna eller man, mamma eller pappa, anställd eller arbetssökande, gift, sambo eller singel. Oavsett vem du är, vad du gör och vem du lever med utgår vi från dig som människa. När du bokar Stubbetid för ditt liv, ledarskap och livsuppdrag.


Högavlönat självledarskap

1988 – Jag slog på mig själv väldigt ofta. I mina egna undermedvetna ögon var jag aldrig bra nog. Jag skämdes för mig själv. Vad hade jag att komma med? Kroppen växte och mognade medan jag inom mig fortsatte vara den lilla rädda och känsliga flickan som aldrig känt sig sedd, tillräckligt bra eller speciellt värdefull.

Det blir lätt så när föräldrarna inte är nöjda med sig själva och sina liv. När de bråkar och skiljs åt är det lätt för barnen att ta på sig skulden. Att vara orsaken till allt. Jag tänker att tankar som “Det är mitt fel” registreras och manifesteras emotionellt mer än mentalt hos barn som befinner sig i en orolig eller rentav dysfunktionell tillvaro.

Det gör mig ont när jag ser barn fara illa. När de skriker efter uppmärksamhet och det enda de får tillbaka är en irriterad och frustrerad förälder. Jag känner igen mig i dem. Jag kan förstå de vuxna också, tro mig. Jag har själv varit där. När vi inte är känslomässigt mogna att vara ledare för våra egna liv, hur ska vi då fixa det när vi får ytterligare små liv att ta ansvar för, ge näring till och bekräfta i deras egna individuella behov.

Jag är färdig med att skylla på mina föräldrar. Det blev jag i samma ögonblick som jag förstod att jag som vuxen har ansvaret för att leva och leda livet på mitt sätt. Att börja göra det var inte det jobbigaste i sig. Det jobbiga var att stå kvar i självledarskapet trots motstånd från omgivningen då jag började slå in på min egen väg och göra saker som inte stämde överens med deras bild av mig. Vem trodde jag att jag var??

Det som smärtade mest var att mina val gick ut över mina barn

2000 – Då fanns inte ordet Självledarskap i mitt vokabulär. Det handlade mer om makten över mitt eget liv, mitt mående, min balans och energi. Att förstå och lära mig om det här med energi – att allt är energi och kan påverkas av (min egen!) energi – var ett livsavgörande steg i min överlevnad. Det var också det som provocerade omgivningen som mest. Så inte nog med att jag skulle utmana mina egna rädslor genom att börja ta ansvar för mig själv – jag skulle även utmanas att stå fast vid min nya väg ansikte mot ansikte med omgivningen. I hat och hån. Med höjda ögonbryn och anklagelser som jag idag kan se var riktigt tragiska då de kastades mot mig i rädsla för att sanningen skulle komma fram.

Till slut slutade jag att försöka kommunicera med den omgivning som så hängivet ifrågasatte de val jag gjorde för mig själv och mitt liv. Jag kapitulerade inför det faktum att vi är olika och att jag aldrig skulle få någon form av “upprättelse” för det som jag utsatts för och som satt sina spår – även om det i andras närvarande ögon “inte var så farligt”.  Jag hade lärt mig att överleva övergreppen. Både de sexuella och de psykiska. Jag blev hård. På ytan. Jag blev någon som trodde hon var någon genom att vara “duktiga flickan”. Ja, tills jag frigjorde mig från ett av mig självuppbyggt fängelse och släppte lös alla hämningar på en och samma gång. Jag utnyttjade. Jag såg till att jag försedde mig med det som var ett substitut för det jag egentligen saknade och längtade efter. Kärlek.

2001-2005 Ringarna på vattnet av min till en början egoistiska process för att få upp mitt liv på vägen slog hårt mot mina barn. Mest genom omgivningens reaktioner och anklagelser, som jag ser det. Men även i direkt mening då de själva såg sin mamma byta skepnad mitt framför deras ögon. Det tog en stund att hitta och bygga min egen förankrade identitet som människa och kvinna innan jag tog tag i moderskapet.

Jag var en dålig mamma samtidigt som jag var den bästa möjliga utifrån min förmåga

Det går aldrig att försvara när man har svikit sina barn. Inte i min värld. Det är som min mentor sa till mig: “Vi föräldrar SKA känna skuld när vi inte gör jobbet som föräldrar”. Det kan låta hårt. Men om vi inte förstår innebörden och sanningen i det är det våra barn som får ta den hårdaste smällen.

Det tog mig tid, svett och tårar för att fejsa och förstå det här med att göra jobbet som mamma. Ibland tänkte jag att jag skulle gå sönder, rasa ihop och aldrig resa mig mer – för att i nästa sekund inse att om jag gjorde det så skulle jag definitivt svika de mina. För mig började det handla om att vara mitt sunda förnuft, det rätta och riktiga, civilkuraget, värdigheten, värdegrunden och medmänskligheten trogen. Vem vill JAG vara som mamma? Vad jag ville gå före med, som deras kvinnliga förebild, blev ett existentiellt verktyg för mitt personliga växande.

Jag var så jävla rädd att jag darrade på läppen!

2007 – Så var det flera gånger om när jag tog mitt moderskap i nackskinnet och stod upp för mina döttrars rätt till ansvarstagande och funktionella vuxna. Att göra det samtidigt som skuldkänslorna från det jag gjort, och inte gjort, tidigare svallade upp och ner inom mig var en livsläxa jag aldrig glömmer. Jag gick IGENOM min rädsla för att göra jobbet. Jag stirrade den stint i ögonen och sa; “Vad vill du? Vill du fajtas?! Det spelar ingen roll vad du försöker skrämma mig med, jag kommer att göra det jag är här för ändå.”

2011 – När jag förankrade mitt självledarskap blev mina barn de största förmånstagarna, utöver mig själv. Det jag investerat i för att skala av mig själv in till min kärna, förstå mer om vad jag gör här på jorden, min själs uppdrag, vad jag drivs av, vad som är viktigt innerst inne, vem jag är och vill vara som människa, kvinna och mamma har gett den största lönen för mödan som går att få.

Två fantastiska döttrar (vars far helt naturligt har varit med och bidragit till) som lever och leder sina liv på sina sätt.


2018 – Det kostar på att bli sin egen, men avkastningen är enorm.

Energi sprider sig som ringar på vattnet, inifrån och ut. Det du gör för dig själv gör du för andra. Se till att du förser dig med det du behöver, och gör jobbet, så att du kan växa som människa inifrån din kärna och ut. Du ska känna mening, fylld av din drivkraft och medvetenhet om vad du är här för att göra, på jorden. Den kunskapen om dig själv hjälper dig att leva och leda ditt liv på ditt sätt – och omge dig av rätt människor (energi) – samtidigt som du ger av ditt bästa jag till andra, inte minst de dina.

Du får lön för mödan. I något mycket mer värt än pengar. Jag lovar.