Ett sjuhelsikes (själv)ledarskap när det väl gäller

En sak är att leda sig själv och andra när det går bra, när plattform, vision och värdegrund är på plats och man har riktlinjer att jobba utifrån. Något helt annat är det när livet krackelerat, när allt barkat åt helvete och man finner sig stå där med rumpan bar, skägget i brevlådan, maktlös och i en känsla av att någon just drog undan mattan för fötterna.

Stå pall i alla väder

Jag har träffat människor som förlorat allt. Det är lätt att säga att det bara är saker, materiella ting, ägodelar i vissa fall. Men likväl kan det vara saker som personen arbetet hårt för att bygga upp. Jag har träffat människor som förlorat människor och relationer på olika sätt. Känslomässiga band har kapats och livet tycks ha blivit tomt och innehållslöst. Jag har träffat människor som förlorat sina barn. Den erfarenheten vill jag inte ens föreställa mig.

Jag har också sett dessa människor resa sig, lagt sten efter sten i sin nya grund, rivit ner där det blivit fel, vacklat, fallit tillbaka ner i botten, rest sig igen, borstat av sig och kommit tillbaka till ett vad jag tänker helt nytt liv. Tacksamhet, närvaro och vikten av mål och mening har blivit en dagsfärsk vara för dessa människor som tagit till sig sina livskriser på ett djupare plan. Varje dag öppnar de ögonen med en ny glöd, förankrade i något som de inte visste att de hade innan allt hände.

Innan det händer

Att förebygga, att förankra och bygga grogrund som håller i alla väder, är en god investering av tid, pengar och energi för livet. Det behöver inte betyda ATT det värsta ska hända. Men det betyder alltid att du vet var du bottnar någonstans, att du inte riskerar att drunkna i dig själv när livet händer.

Människor, chefer och ledare, familj och medarbetare, kan leva ett bra liv och det tuffar på i rätt riktning. Men om där finns något mer att utveckla, att växa i, att upptäcka, att bli varse om för att det ingår i livsuppdraget är min teori (som jag också sett bevis på så många gånger) att livet berättar det. Inte så att det står en skylt med ett budskap någonstans på vägen. Jo, om man lyssnar riktigt lyhört för vad som sägs i samtal med andra och vilka ord som dyker upp återkommande kan det finnas en vits i att ta reda på vad de står för, för en själv.

Det finns utvecklingspotential i det livet serverar kryddat med både salt och sött.

Många gånger tar vi emot det som “drabbar” oss med förhållningssättet att det står i vägen för vår framgång när det i själva verket kan vara nyckeln till den.