En förebild, en chef men ingen ledare

“Du ska leva ditt liv, på d i t t sätt” sa min pappa till mig när vi hade vårt livs viktigaste samtal och möte strax innan han dog.

Pappa var mer chef än ledare utan en tanke på skillnaden mellan de begreppen. Han körde med folk. Han hade ansvar för att bemanna service av maskiner när de var ur drift, t.ex. storhelger och nätter. Och jisses vad han fick folk att jobba.

När denne arbetsnarkoman (född bondpojk med stålhätta på träskorna och senare en sjömans världsvana enkelhet som gick iland och jobbade hårt för att ta hand om de sina) lämnade sin post i livet slöt alla hans medarbetare och vänner upp för ett sista farväl.

Det var skratt och värme som fyllde begravningen då alla mindes sin bufflige, hårda men rättvisa chef med glädje och respekt. Pappa var en förebild för många unga medarbetare, vänner och barn.

Genom att vara sån han var lärde han mig om att följa mitt hjärta, göra det jag tror på, vara min egen och ta hand om mina människor på jorden. På m i t t sätt. ?